delete

Väderöarna runt 2013

Här kommer ett något sent upplägg efter Väderöarna runt som gick av stapeln den 13 juli.

Precis som förra året lyckades vi kombinera lite semestersegling tillsammans med barnen med en kappsegling. Vi lämnade bojen i Grönvik på tisdagen och via Hälleviksstrand och Bohus Malmön kom vi sedan fram till Hamburgsund på fredag eftermiddag. Dessa fyra dagar bjöd på fint väder men vindar av varierande styrka och mestadels rakt förifrån.

Lördagen inleddes med en stabil frukost hos Terese föräldrar på Hamburgö och vid halvåtta-tiden kastade vi loss och satta kurs mot Fjällbacka. Omkring 45 minuter senare var vi på plats och kunde registrera oss hos seglingsledningen som upprättats på Badholmen. Det visade sig bli en god tillströmning av båtar detta år och totalt kunde 21 båtar räknas in i denna upplaga av Väderöarna runt. Kul! Konkurrensen var det inget fel på heller. Arne Goksöyr som vunnit Tjörn Runt två gånger med sin K32:a, Manzanitan från Stenungsund med Carl Stark och Sven Johansson ombord som också vunnit Tjörn Runt totalt med en NF 1985, fjolårssegrarna Sedéns i sin H-båt, Mikael Vesala med sin snabba Cheetah 30 och Bengt Rosengren med sin välseglande JOD 35. Tufft värre!

Efter lite missförstånd med datum blev Ninjas besättning för dagen bestående av 5 personer, Annika, Peter, Henrik, Terese och jag.

För att skapa en bana som erbjöd lite mer kryss- och undanvindssegling bestämde seglingsledningen att vi skulle segla en bana där vi faktiskt inte rundar Väderöarna.

Starten blev nära på perfekt men i ärlighetens namn vore det illa om man inte kommer över linjen åtminstone inom 10 sekunder efter utsatt tid när det handlar om jaktstart och man är ensam båt i starten. First 44.7:an Avalon hade gått från Fjällbacka för att fota lite och de följde vår start och en bit av första kryssen.

DSC00398

Kryssen kändes ganska bra. JOD 35:an närmade sig visserligen bakifrån men inte på samma sätt som förra året. Vi hade klurat en del över vilken gennaker vi skulle välja vid det första undanvindsbenet. Inför rundningen kändes vinkeln ganska brant, de tidigare startade båtarna såg visserligen ut att bära sina spinnakrar men det såg ganska brant ut. Vi tog ett sent beslut om att göra med den lilla G3:an istället för med den stora A2:an och det tog därför lite tid innan vi fick upp blåsan. När gennakern väl var uppe drog den fint och ganska odramatiskt. JOD 35:an fortsatte att närma sig bakifrån och vi ser även Cheetah på långt håll komma ångande med sin stora vita. Ett allt för defensivt val att välja den lille gennakern kan man konstatera. Vi hade säkert fixat att köra den stora och då hade farten varit en helt annan. Här finns fortfarande mycket att lära. Bogen avslutades med en prickfri lovartsnedtagning, trots brant slör/halvvind.

Nästa bog var en ganska lång kryss i öppet hav. En skön segling i 5-6 m/s utan speciellt mycket vågor. Här gällde det att undvika den nordgående strömmen i möjligaste mån. Cheetah, JOD 35:an och vi gick i princip i samma spår. Kändes som om vi hittade ytterligare lite fart på kryssen och tappade inte jättemycket på dessa båda. Vi började nu segla ikapp båtar som startat före oss. Det svåra var nu när man skulle våga slå ut i havet. Pricken som vi skulle runda var ganska svår att identifiera. Tillslut slår vi över till babord när vi bedömer att vi närmat oss layline. Cheetah och JOD 35:an slår ungefär samtidigt men ligger därmed ett par hundra meter upp i lovart. De måste väl ha förseglat sig? Vi lyckas identifiera märket och konstaterar att vi faktiskt ligger på en kurs som bär oss mot märket. Här har vi kanske en chans att ta in lite distans? När vi kommer lite längre ut i havet börjar dock strömmen trycka med oss och tillsammans med ett motvrid ligger vi plötsligt en bra bit under märket. För Cheetah och JOD:en blev detta dock riktigt bra.

Vi hade förberett stora gennakern inför denna sättning men ser till vår förvåning att man på Cheetah sätter sin mindre, planare röda gennaker. Om inte de bär sin stora gennaker så får vi väldigt svårt att göra det. Återigen blir det Terese som får rycka in och snabbt koppla G3:an innan rundningen. Denna dag fick hon slita rejält på fördäck. Med detta sena beslut så blev sättningen åter lite sen och vi tappar lite tid. När blåsan är uppe konstaterar vi snabbt att vi ännu en gång satsat på fel segel. Seglar på detta vis en stund och försöker göra det bästa av situationen men det går inte fort. Beslutar och för att göra ett snabbt byte. Ut med focken, med med G3:an i lä, en snabb omkoppling av Terese och därefter snabbt upp med A2:an. Bytet gick väldigt smidigt och och nu var farten en annan. Peter AA skötte gennakertrimmet riktigt bra och in mellan öarna började det platta ut en del. Hittade en bra lovartslutning som hjälpte till att exponera seglet och kunde gå riktigt lågt med hyggligt tryck. Passerar den första C55:an.

Efter en ö var det dags att lova igen och riva gennakern. Länedtagningen gick utmärkt och strax därefter passerar vi If-båten. Terese är nere i båten och förbereder en eventuell senare sättning av G3:an. Närmare oss Valön och där är alltid lite lurigt när man kommer i lä av ön. Gör en snabb sättning av gennakern för att få lite extra skjuts under några hundra meter men den kommer ner något tidigare än beräknat när wichard-haken i toppen plötsligt släpper. Troligtvis var den inte ordentligt stängd. Gennakern kommer i vattnet men är snabbt bärgad och vi tappar inte så mycket på det strulet. Sedan var det bara att segla till den vita rundingsbojen och sedan göra den korta kryssen in i mål. Eftersom vi varken har någon båt före eller efter oss blir detta ganska odramatiskt.

Vi kommer i mål som 7:a b land de 21 startande. Det blir ändå godkänt betyg men med rätt gennakerval från början hade vi med största säkerhet varit några minuter snabbare. Nästa år för vi slå oss in bland top-6. Vann gjorde inte helt otippat Arne Goksöyr med sin K32:a. Han verkar dock inte ha uppdaterat mätbrevet 2013. När det är sekundstrid mellan 1:an och 2:an (Manzanitan) kan ju en eventuell justering av mätbrevet ha avgjort. Hoppas att han hinner få ett nytt inför Tjörn Runt så att man slipper tråkigt efterspel. Efter målgång följde prisutdelning och goda hamburgare. Väderöarna runt är ett väldigt trevligt race med potential att växa ytterligare till kommande år.

Dagen efter seglade Terese och jag hem båten till Grönvik igen och vi hade då äntligen lite tur med vindarna. 9-12 m/s ifrån nord, vridande till väst gav en snabb hemsegling.